I en dystopisk framtid, med en stadsbild, ett mode och ett sceneri som är en blandning av 1800-talets viktorianism, nutidens gothmode och diverse framtidstekniska gadgets utspelar sig filmen/operan/musikalen Repo! The Genetic Opera.

Efter att många människor blivit sjuka och behövt transplantationer har det nu börjat bli ett mode med just detta – transplantationer alltså. Någon byter ut sin lever för att kunna dricka mer sprit, någon köper det världshärskande företaget GeneCo:s senaste hornhinnor, för att även kunna spela in det man ser… För att ha råd med dessa transplantationer fixas en avbetalningsplan, som dock nästan ingen har lyckats följa – och det är ett olyckligt öde, för då kan man råka ut för herr Repo Man, som har rätt att återta obetalda organ.

Japp, utan bedövning också.

I detta bisarra modets tid är det även flera människor som har blivit beroende av just operationer, transplantationer och bedövningsmedlet Zydrate, så det finns en marknad för gravplundrare som kan utvinna en billigare sort av detta bedövningsmedel från de döda. Detta är naturligtvis olagligt – och gravplundrarna ska dödas direkt.

Mitt i det makabra blodsbadet finns även en 17-årig flicka som lider av en blodsjukdom, men längtar bort från sitt isolerade liv och önskar att få se världen – och med en mörk hemlighet i sin familjehistoria…

Med en blandning av häftiga animerade stadsbilder och billiga såpoperakulisser växlar filmens utseende mellan högt och lågt – inslagen med tecknade serietidningsbilder är en hit, och jag tror som de flesta andra som har recenserat filmen att detta kommer att bli en kultklassiker inom bara några dagar.

Det sorgliga är dock att det känns mer troligt att vårt samhälle kommer att se ut som det gör i filmen; dvs. att människor blir beroende av transplantationer, att det är ett stort företag som har världsherravälde, att det kommer att finnas Repo Men som kommer och återtar ens organ på det allra våldsammaste sättet, snarare än att vi kommer att börja sjunga fram våra samtal i musikalform.

Trots att filmen andas tonårs-självskärar-revolt-kärlek så kan varken jag eller Leif låta bli att förtrollas av det groteska och framför allt kallt, nakna och fascinerande. Under alla lager av sexism, blod, våld finns det något som tåls att tänkas på – samhällskritik i ny, men effektiv tappning!

Sa jag förresten att det är regissören och producenterna bakom Saw som har gjort Repo! The Genetic Opera?

Bilder från filmen: (notera att Paris Hilton och Sarah Brightman är med!)

För övrigt. Om någon hör mig nynna på textraden ”Surgery, Surgery” så är det denna film som är boven i dramat! Medryckande melodier ju…