Nu sitter jag på kontoret och väntar medan min Magnat är på toa. Det är ett scenario som inträffar relativt ofta, då Magnat Leif har en väldigt liten blåsa. Det har ju hänt att han har kissat i en flaska under ett flyg till Milano…

Det var dock inte vad detta inlägg skulle handla om. Jag hade snarare tänkt skriva vilket magnatliv vi lever. Leif jobbar hela dagarna, får samtal från kunder som ger honom hundratusentalskronor för olika uppdrag, vi glider förbi kontoret för att plocka ut lön till oss båda (jag var ju faktiskt assistent/sekreterare under Göteborgsresan), och planerar inför nästa veckas resa till Sundsvall.

Sedan kanske det är mindre magnataktigt att jag mest har städat hela veckan och idag har börjat attackera tvättmonstret som jag motat ut ur Narnia. Tre säckar med kläder blev slängda igår kväll, och ytterligare en säck blev tvättad idag. Nu är det två kvar… En fyra timmar lång tvätt-tid som är bokad på söndag ska förhoppningsvis råda bot på det sista.

…Plötsligt förvandlades min beskrivning av magnatlivet till en beskrivning av projekt Reclaim Narnia – som har hänt tidigare under veckan också. Förmodligen blir det dock ändring på det nästa vecka då min praktik börjar. Jag är faktiskt riktigt nervös för första dagen!

Tänk om de tror att jag kan mer än jag faktiskt kan (hallå, kraschkurs i Photoshop och InDesign på söndagkväll), tänk om jag är så ovan vid hela arbetsdagar att jag svimmar på eftermiddagen, tänk om jag glömmer att ha med mig matlåda, tänk om jag blir påkörd av ett tåg när jag går över spåret för att komma dit… Som ni hör finns det många risker. En tumme som hålls tackar jag därför inte nej till.

Nu kom Leif tillbaka, så vi ska bege oss iväg för att förmodligen köpa en skrivare – det börjar bli ganska drygt att alltid behöva gå till kontoret för att skriva ut ett papper. Vi hjälpte ju t.ex. hans lillasyster Desirée med hennes bröllopsinbjudningar igår men hade ingen möjlighet att skriva ut dem på test, i och med avsaknaden av skrivare. Och så kan man ju inte leva, eller hur?