Idag inhandlades den sista julklappen! Tyvärr så väntar jag på två paket, som jag verkligen hoppas ska hinna komma innan julafton… Det skulle vara så otroligt tråkigt att vara tvungen att ge några julklappar efter jul – det är ju på julafton allting händer. Det är ju då Jultomten kommer. Jag och Leif talade inatt om tomtens varande eller icke-varande, varpå jag prompt sa att jag tror åtminstone mer på tomten än på Gud.

Leif har tidigare sagt att han ser det som att Gud är kärleken, helt enkelt, medan jag har svårt att skaka av mig en gammal bild av en gubbe som sitter på ett moln och bestämmer över oss människor, som dockor i ett dockhus. Jag har däremot lättare att se det som att Jultomten är Kärleken. Han är givmildheten, kärleken, familjen, närheten, värmen. Han kanske inte äger en leksaksfabrik på Nordpolen, eller flyger runt jorden och delar ut julklappar på en natt med sin släde – men han symboliserar det vackraste i människan. Och det är en tro som jag inte är beredd att släppa i första hand.

Visst finns det de som påstår att tomten enbart är en produkt av det kapitalistiska samhället, som enbart gör att vi gör av med våra pengar och föder mängder med företags vinster. Om man vill vara cynisk så kan man tänka så. Jag vill tro att julen står för något större än julklapparna, maten och korten. Julen står för att man säger God Jul till butiksbiträdet (vilket alltför många glömmer bort i julstressen) man handlar ifrån bara för att man vill. Det är den där känslan inombords som säger att det finns en aning mer kärlek i luften nu, än alla andra tider.

Det finns lite mer välvilja, lite mer godhet – nästan så att den går att ta på. Visst är det fantastiskt att få massor med julklappar – men det är minst lika fantastiskt att ge bort dem. Jag spränger kontot varje år när jag handlar julklappar för att jag en gång om året kan visa vad jag tänker om mina vänner och sin familj, vad jag vet om dem, vad jag önskar för dem. Jag kanske önskar att uppfylla punkter på deras önskelistor, eller jag kanske tycker om att hitta på helt andra julklappar för att jag vet att de kommer att bli glada av det.

I år får jag tårar i ögonen så fort jag hör en jullåt. Inte för att den handlar om Jesu födelse, för det tänker jag inte det minsta på, men för att jag vet att min familj kommer samlas och vi kommer göra som vi gör varje år. Vi kommer avnjuta en fantastisk middag ihop i flera timmar, och sen kommer vi öppna julklappar i flera timmar. För hur mycket stress som än kommer innan julen så är julafton ett enda stort traditionsenligt, kärleksfullt lugn.

Nu ska jag lyssna på julradion på www.julradio.se och försöka skaka fram den där sista julkänslan som håller sig undan, på grund av det dåliga vädret. Ge mig snö på julafton – ett litet julmirakel bara för min skull. Kalla mig barnslig, men det är väl kanske det som julen ändå allra mest är till för? För att alla ska få vara barn igen, med de där tindrande ögonen som väntar på tomtens steg på taket.