En kväll med kinamat och biobesök (The Day the Earth Stood Still) senare sitter vi framför datorn och glor på The Hills – jag har lockat in Leif i Hillsträsket. Han var motvillig till en början, men nu är det han som säger att vi borde se åtminstone ett avsnitt tilll. Mohahaha. Jag visste att han skulle gilla det.

Nu anser han dock att vi borde hitta på något bus, bara för att det är lördag (eller ja, tekniskt sett är det söndag med tanke på klockslaget) men jag känner att min påhittighet har nått botten. Det är nog ett problem med att se så många serier som jag (vi) gjort på sistone – det är som att man knappt vet vad man ska hitta på utöver att titta på dem. Fast det är orättvist att säga så, med tanke på allt som vi ständigt har för oss…

Vårt lilla äventyr med att lyssna på en ljudbok igår blev ganska kortlivat – jag tror att vi hann lyssna på ett kapitel medan jag färgade la fiancées hår, men sen blev det inget mer. Inledningen på boken Människohamn lät ganska skum också – det var inte helt lockande att fortsätta, men jag känner mig ändå nyfiken. Kluven, med andra ord. Tycker att språket i inledningen känns ganska barnsligt och enkelt på något sätt, vilket jag antar är med mening eftersom det handlar om barn – som om språknivån är anpassad till dem som texten handlar om. Vad vet jag? 

Dock tyckte jag att det var ganska jobbigt att lyssna på berättarrösten… Det blir konstigt att höra någon annans tolkning av texten, med alla betoningar osv. På så sätt blir det som att man lyssnar på en persons läsning av romanen, istället för att från början bilda sin egen uppfattning - och det känner jag mig skeptisk mot. 

Nu är det dags att försöka komma på det där buset!