Okej, vi tände adventsljuset efter klockan tolv, så tekniskt sett så var det inte första advent längre. Men man får inte vara så petig! Vi pyntade fram till klockan ett, tror jag, och sen blev det pepparkakor och mjölk. Helt plötsligt känner jag mig som ett barn igen – men det är väl det julen är till för? Typ.

På tal om att vara som ett barn igen… Den här mössan lånade jag från Leifs 3-åriga  systerdotter Nova häromdagen. Jag vill ha en sån i julklapp, tack!

Jättestjärnan i vardagsrumsfönstret räcker för att lysa upp hela Umeå

Godisgrisen Leif blev lycklig över att köpa Julskum i lådform

Balkonggranriset har förflyttats till vardagsrumsbokhyllan

När det var dags för de högre altituderna tog jag över – och förresten… Finn ett fel (…midsommarstång under julpyntandet?)

Bästa trekanten någonsin

PS. Leif är superlånghårig – och vilken dag som helst ska jag greppa saxen och klippa lös som en galning. Vi ska bara försöka hitta någon bättre sax än kökssaxen först…