Ikväll är jag ensam.

Leif är ute på grabbkväll medan jag fortsätter att vältra mig i min självömkan. Vid det här laget är febern borta, men istället har jag fått en djävulsk hosta som håller mig vaken om nätterna. Därför är jag nu nerbäddad i vattensängen med minidatorn i knäet och friidrotts-EM på TV.

Jag undrar samtidigt stilla för mig själv vad jag egentligen vill med mitt liv. Det är nu mer än ett halvår sen jag slutade på kulturjournalistiken, men jag blir fortfarande överrumplad emellanåt över hur mitt livs hittills spikraka väg plötsligt tog tvärstopp – och jag undrar vart jag egentligen är på väg nu?

Jag har skickat in en sen ansökan till Umeå Universitet till en halvtidskurs i CSS-baserad webbdesign, i hopp om att kunna göra mer nytta på Välkommen. Men vad vill jag egentligen?

Ett Wordfönster på nämnda dator fylls just nu med abstrakta och högst praktiska önskningar, varav ett axplock är:

Andas utomhusluft

Få nya perspektiv på livet – för min egen skull

Uppleva något himlastormande

Hitta tillbaka till orden

Gråta

Skratta

Sluta känna att tiden aldrig räcker till

Sluta vara så cynisk

Ligga i min hjältes famn en hel dag

Vara själsligt konstnärlig