Ikväll dansar kärringarna på bordet! So to speak.

Pappa är på Ålandsresa, så det är bara mamma och jag hemma ikväll – varpå jag föreslagit att vi ska titta på film och ha en liten mor & dotter-kväll. Det ser ut att bli Steve Carrells Get Smart; hoppas att den är rolig.

Tycker att mamma förtjänar att ha lite kul för hon har haft en jobbig vecka och gjort en koloskopi – vilket sannerligen är motsatsen till roligt. Så då har både jag och Leif gjort vårt yttersta för att hon ska få en lite bättre dag idag. Jag började igår med att diska efter maten (ja, jag är bortskämd som inte gör det oftare). Leif skickade en blombukett till oss båda idag, men jag råkar veta att han bara lade dit mitt namn för att jag inte skulle bli avundsjuk.

Jag tänkte överraska henne med en god biskvi när jag kom hem från universitetet också, men det var tydligen nötter i så det gick inte vägen eftersom hon är allergisk. Typiskt. Vi får nöja oss med de godsaker som vi har hemma; godis, ostbågar, osttallrik… Det kanske räcker.

Känner mig värd en lugn fredagskväll efter att ha varit på universitetet och pluggat en hel del, och läst ett antal modernistiska manifest. Efter att ha läst dem är den bestående känslan framför allt att modernisterna var väldigt aggressiva! Läste bland annat ett vorticistiskt manifest i en tidskrift vid namn Blast, där de i princip räknade upp ett antal institutioner och människor som borde sprängas i luften… Eller varför inte Mina Loys feministiska manifest som påstår att män och kvinnor är fiender, och enbart kan ha nytta av varandra i ”the sexual embrace” och att kvinnor måste skaka av sig känslan att vilja bli älskade… Osv. Osv.

Galet!

T.S. Eliots och Ezra Pounds tankar kring imagismen var lite mer vänliga – men hade väl samma inställning egentligen. De ville ha bort all sentimentalitet och romanticism och enbart ha nerstrippat språk, och raka, precisa, definitiva dikter. Det känns så kallt och rått på något sätt.

Nej, nog med begrundelser över dagens läsning! Åter till fredagsmyset!