Så har midsommarafton passerats i solskrud och dimma. Och vilken midsommarafton det blev!

Jag är en riktig traditionsälskare och har under senare år närmast sörjt min avsaknad på riktiga midsommartraditioner. Som liten var det klädnad av midsommarstång som gällde, och jag kunde bara föreställa mig vad nubbe och snapsvisa gjorde för de vuxna under aftonen i fråga. Faktumet att vi inte hade något planerat inför denna midsommar förrän ungefär två dagar innan gjorde ont i mitt traditionshjärta.

Men en SMS-inbjudan senare och en spontan tur till Gammlia på midsommaraftonsdagen ledde till en av mina bästa, och traditionsrikaste, midsomrar hittills.

Jag och Leif vaknade relativt tidigt i fredags och bestämde oss för att bege oss ut i det underbara vädret. Först tänkte vi bara ta en promenad längs älven men kom istället på andra, lysande, tankar – nämligen att vi ju skulle gå och se midsommarstången kläs på Gammlia!

Väl där njöt vi av medtagna jordgubbar och jag gjorde sällskap med barnen i klädandet av stången. Självklart ska ju midsommarstången pyntas innan den reses! Under tiden spelades svensk folkmusik och jag förundrades, framför allt gladdes, åt hur mycket folk som var där. Jag är ju faktiskt ganska folklig av mig – och bland det bästa jag vet är den atmosfär som skapas då många människor är samlade på en plats och är lyckliga. Tacka vet jag allsång på Skansen!

Efter några timmar på Gammlia (tyvärr ingen dans dock, för den skulle vara för sent…) åt vi världens största glassar i solen på torget och skrev dessutom ut en mängd snapsvisor att skråla ut till kvällen.

Kvällen kom och grillen tändes – och maten smakade gudomligt. Jag må älska traditioner, men sill har aldrig varit min grej… När gästerna kom kanske de trodde att de anlänt till en kräftskiva, med tanke på hur röda jag och Leif var efter en dag i solen. Strax drogs OP:n fram och snapsvisorna ljöd! Vissa deltagare kanske skrålade dem mer entusiastiskt än andra (som till exempel jag)… Det var en alldeles förträfflig fest! Och jag längtar efter att få göra om det – kanske har jag nu fått mina efterlängtade midsommartraditioner? Jag hoppas i alla fall det.

I skrivande stund sitter jag på balkongen och njuter av solen. Strax beger vi oss ner till älven för lite frukost – jag känner på mig att jag kommer att bli en soldyrkare i år, efter den långa vintern.