När denna första termin, på kulturjournalistiken vid Umeå universitet, börjar närma sig sitt slut har jag fått ordning på en hel del tankar som följt mig under hösten. Jag har bestämt mig. Jag ska inte bli journalist – så jag ska sluta på kulturjournalistiken.

Igår fattade jag det slutgiltiga beslutet, efter att ha funderat, gråtit, velat fram och tillbaka, tjatat i evigheter om hur jag otrivs för Leif. För att verkligen övertyga mig själv om att beslutet är det rätta gjorde jag och Leif det enda självklara – vi skrev en för- och nackdelslista!

För att vara extra noga så delade vi dessutom in de olika argumenten i färggrupper, och gav de grupperna olika mycket poäng för att ”kvalitativa” argument skulle väga tyngre än ”kvantitativa”…

Färgkategorierna är:

Betydande (för själen) (10 poäng)

Praktiska/ekonomiska argument (5 poäng)

Personliga rädslor (-1 poäng – denna kategori får minuspoäng eftersom det är rädslor som jag kanske egentligen borde kunna övervinna)

Övrigt (1 poäng)

Här är resultatet:

Varför ska Mikaela sluta? (det var Leif som skrev – så det är därför texten från och med nu blir skriven i tredjeperson)

Hon är olycklig
Tycker inte om de obekväma situationerna som utbildningen hela tiden försätter henne i
Hon får enbart beröm istället för nya kunskaper
Kostar pengar (lån för beröm och inget mer)
Svårt att se sig själv som framtida journalist
För mycket stress
Tycker inte om att göra saker halvdant – helt absurd tidsplanering av Kerstin
Mängder med saker/uppgifter som hon absolut inte vill göra (kommun/polis mfl)
10 veckors onödig praktik som hon redan har gjort
Sunkig b-uppsats hon redan har gjort
Alldeles för lite inriktning mot kultur
För stor inriktning mot lokalpress
Ständigt tjat om gnetjobb vid kommunfullmäktige
Leif blir ledsen av att se sin olyckliga flickvän
Hon gillar de delar av utbildningen som redan är avslutade och inte kommer att tas upp något djupare
Dålig handledning inför uppgifter
Vill hålla på med skrivande
Vill inte ägna sig åt en massa ringande till personer som inte vill prata med henne
Vill kunna jobba självständigt
Vill inte att hennes resultat ska vara beroende av andra (deras tillgänglighet/vilja osv.)
Vill jobba mer med webben och datorer
Är kulturvetare så kulturfördjupningen kanske bara blir en upprepning
Arbetstiderna verkar dåliga som journalist
Folk kommer inte att lita på henne när hon är journalist
Spara studiemedel till andra utbildningar

=144 poäng

Varför ska Mikaela inte sluta?

Får skriva en rolig uppsats
Tryggt att ha någonstans att gå varje dag
Upptäckte redigering och layout som både intresse och talang
Radio- och TV- momentet kanske är roligt (se punkt ovan)
Kanske blir mer inriktning mot kultur sedan
Rädd för vad andra ska tycka
Känner sig misslyckad när hon inte slutför något hon har påbörjat
Vet inte vad hon ska göra nu
Inkomst?
Är duktig på att skriva journalistiskt
Är duktig på att redigera/sätta rubriker
Skönt att syssla med något man vet att man är bra på
Svårt att veta om hon gör rätt val
Livrädd för arbetslivet/verkligheten
Trivs som student (dock inte på den här utbildningen…)
Börjar komma in i klassen
Spännande gästföreläsare (Kalle Jungkvist och Åsa Linderborg)

= 50 poäng

Som ni kanske märker så blev det en jordskredsseger för ”anledningar att sluta”-sidan. Och många anledningar emot att jag ska sluta handlar om saker som jag helt enkelt är rädd för – att lämna studiernas trygga vrå för att gå ut i den så kallade verkligheten. Och de rädslorna kommer jag nog alltid att dras med, fram tills dess att jag tar steget.

Just nu så tänkte jag försöka ta ett halvt steg ut i verkligheten. Leif har förmodligen jobb åt mig på halvtid på Välkommen, där jag ska kunna dra nytta av mina lärdomar om redigering och skrivande. Dessutom så har jag precis ansökt till en distanskurs i kreativt skrivande. Det är ju författare jag alltid har velat bli – jag halkade in på journalistiken för skrivandets skull (och jag har nu insett att journalistik inte nödvändigtvis innebär särskilt mycket skrivande). Jag är ju väldigt sent ute för att anmäla mig till kurser nu, så jag håller tummarna för att jag kommer in.

Fram tills dess så har jag några uppgifter till skolan kvar att göra, för att få de poäng som jag ändå har läst. Bland annat ska jag skriva en essä om tre reportageböcker – den enda uppgiften (utöver InDesign- och Photoshopmomenten) som jag tycker är rolig. Det känns mysigt. Lite som att återvända till litteraturvetenskapen - och som jag har saknat den under hösten. Jag ska förkovra mig i fantastiska böcker och sen få chansen att uttrycka mina tankar kring dem med det mest fantastiska verktyget i världen – språket.