För bara några minuter sedan sa jag till Leif att:
”Idag ska jag vara en seriös bloggare! Jag ska lägga upp bilder och dokumentera mitt liv in i minsta detalj. Bara för en dag. Bara för att testa.” (bara för att Leif jobbar som en tok och inte har tid med mig…)

Jag hämtade kameran, fotograferade boken som jag just läst ut, letade reda på USB-kabeln som jag skulle föra över bilderna från kameran till datorn med, kopplade in nämnda kabel, skapade en ny mapp för bilderna på minidatorn, och i detta nu väntar jag på att dessa bilder ska bli överförda.

I denna väntan inser jag också just varför jag sällan lägger upp bilder. Det är ju så satans omständigt! Läs igenom ovanstående händelseförlopp igen – det är ju tusen gånger krångligare än att bara klicka in sig på sin blogg och plita ner några ord om vad som än känns passande just då. Eller kanske lägga in något Youtube-klipp, som också är hur simpelt som helst.

Att det dessutom tar en evighet för bilderna att kopieras färdigt gör mig ännu mer skeptisk till att använda bilder i sin blogg (bortsett från Thereses och Petras bloggar, där de fotar något med sina mobiler och skickar det till bloggen på en gång – det är smidigt som tusan!). Vad är det jag försöker säga då?

Jag är en alldeles för lat bloggare för att lägga upp bilder ofta! Leif brukar säga att många som använder mycket bilder i så kallade textbloggar gör det för att de inte har så mycket att säga och tycker att det är enklare att lägga upp bilder – jag är snarare imponerad av deras ork och handlingskraftighet, som orkar fixa med dessa jobba överföringar dag ut och dag in.

Men nu har jag ju genomgått hela processen (bara 60 sekunder kvar tills bilderna är klara) så det ska bannemig bli ett fotoinlägg snart. Spänningen är olidlig!