Av någon anledning så har mitt humör gått väldigt mycket upp och ner på senaste tiden. Det mest mystiska av allt är att om jag känt mig på dåligt humör så har det känts som att jag varit på dåligt humör i flera månader, men om jag varit på bra humör har det känts som att lyckan varit gjord i en evighet istället. Nu befinner jag mig i det senare tillståndet – och kan garantera att de tre senaste dagarna varit riktigt bra. Rent av magnifika faktiskt.

Igår och iförrgår jobbade jag och Leif som tokar för att få klart en webbplats innan helgen – i torsdags misströstade jag och trodde inte att vi skulle klara det. Men så kom fredagen och allt gick som på räls. Min oändligt långa punktlista med arbetsuppgifter prickades av unnan för unnan, och Leifs likaså. Lunchen på Plaza gjorde ju inte direkt dagen sämre heller.

Vi lyckades med uppdraget innan helgens ankomst och pinnade hem igår kväll runt kl åtta. Och då började det stora uppdraget: att städa inför dagens fest och att Therese skulle komma hit så klart.

Av någon ytterligare mystisk anledning (det finns många sådana i mitt liv) så gjorde jag massor med konstiga hushållssysslor. Mina hushållssysslor var ganska rättframs och tydliga egentligen, jag skulle dammsuga, diska och lite annat. Istället städade jag i badrumsskåpet (så att det efter många år faktiskt kommer till användning!) och satte upp en tavla och rullgardin i gästrummet. Fint blev det! Om man bortser från dammråttorna som tilläts fortsätta krypa runt i hörnen… En väldigt lyckad fredag.

Idag hämtade vi så klart min älskade syster på flygplatsen och det var så himla skönt att se henne. Jag har saknat henne jättemycket! Nu var det faktiskt lite väl längesen jag var hemma själv…

Därefter har dagen/kvällen/natten bara fortsatt spikrakt uppåt. Vi har haft en supertrevlig fest som var underbar i så många avseenden: festen var något av Fredriks födelsedagsfest, och han stannade allra längst, vilket gör mig glad. Ett par gamla kompisar som vi inte träffat på flera år av dumma anledningar var här och det var otroligt skoj att träffa dem igen. Ett gäng nya killar som jag knappt träffat tidigare var här och förgyllde kvällen. Sen så var det enbart grymma människor, även utöver dessa nämnda, som var här. Tack för en trevlig kväll allihopa!

Just nu är klockan alldeles för mycket för att jag ska hålla på att skrivs blogginlägg, men jag ville bara säga att intill mig ligger Leif och snarkar lite lätt. Det är mysigt.

Jag och Leif jobbar rumpan av oss på kontoret – men har lyxat till det med lunch på plaza. Det bästa var definitivt de små dessertkuberna i alla möjliga smaker (tiramisu, pannacotta, mörk choklad…)

Låter Kent tala för mig istället:

Älskling det är livet som leker
Du leker med oss nu
Älskling det är livet som leker
Du leker med oss nu igen

Vem vet? Kanske kan språkgeniet Fredrik Lindström hjälpa mig att hitta orden igen ikväll?

Nästa söndagnatt är det dags för Oscarsgalan!

Jag och Leif laddar genom att se så många nominerade filmer som möjligt – vi har snart betat av varje film som är nominerad till bästa film, och kommer förhoppningsvis se några fler under veckans gång.

Mina favoriter hittills är:

An Education – fantastisk film berättad med mycket värme och kärlek, och en hel del värdefull visdom som kommer genom livet. Filmupplevelsen bjuder på tårar och glädje om vartannat – och ställer frågan om vad man är villig att uppoffra för att få uppleva det ljuva livet (moraliskt, känslomässigt…).

A Serious Man - ångest, ångest, ångest. Trots att den var otroligt smärtsam att se, då varje sekund är otroligt ångestladdad, så ligger den högt på min lista. Den behandlar teodicéproblemet med bravur – och gör det ganska svårt att inte ifrågasätta religionens vara.

District 9 – så snygg och i någon mån nydanande  science fiction-film. Bara det faktum att  den utspelar sig 25 år efter att jorden fått besök av aliens, istället för direkt då de anländer, ger den pluspoäng. Det första mötet har vi redan sett tusen gånger – och District 9 behandlar ju det som egentligen är intressant: Vad händer sen? Hur ska vi interagera med utomjordingar? Hur ska det mänskliga livet fortgå?

De nominerade filmerna håller otroligt hög klass i år – egentligen tycker jag att alla är fantastiska; Precious är smärtsamt stark och The Hurt Locker är definitivt den bästa krigsfilmen jag sett (och även en tankeväckande betraktelse över hur det vardagliga livet förlorar sin mening i ljuset av krigsupplevelser). Däremot var Avatar det största antiklimaxet jag upplevt på länge. Jag kan inte för mitt liv förstå hur den kan vara nominerad i så många kategorier – självklart förtjänar den sina nomineringar gällande specialeffekter osv., eftersom den animerade världen är fasligt snygg. Synd bara att manuset är så fattigt.

Filmer som jag ser fram emot att se under veckan:

Inglorious basterds

Up in the air

The Imaginarium of Doctor Parnassus

Den största frågan av dem alla är kanske hur vi ska lyckas se galan live i år. Det krävdes många timmars letande, testande på olika datorer och mycket, mycket tålamod för att till slut finna en sajt som streamade galan förra året…

Det kommer för övrigt vara grymt kul att min älskade syster är här när det är dags för Oscarsgalan!

Heja sverige! Nu när Leif äntligen jobbat klart bänkar vi oss framför projektorn och OS – och massor med godsaker att äta. Kvällens höjdpunkt blir självfallet damernas curlingfinal klockan tolv!

Stefan Eklund skriver strålande betraktelser och analyser av litteratur på SvD, och idag fann jag ytterligare en guldklimp. Han får mig att längta tillbaka till litteraturvetenskapen:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/det-lasta-och-levda-livet_4058987.svd

Är det pinsamt att jag tycker att den är lite små-catchy?

Dagens negativa:

- Det var så kallt på kontoret idag att jag och Leif knappt kunde skriva på tangentborden med våra kalla händer.
- Jag är oerhört stel och har träningsvärk sen flytten i måndags.
- Det finns en monsterdisk i köket som jag gör mitt bästa för att ignorera…

Dagens positiva:

- Vi kom på att vi kan ta med oss vår eldrivna ”kamin” till kontoret för att lösa problemet med kylan. Får se om vi fixar det den här veckan eller nästa.
- Det blev just guld i herrarnas längdstafett! Satan så hårt Hellner körde! Och skönt att se Södergren i en sådan bra form.
- Jag hittade en Center i skafferiet att avnjuta till efterrätt som jag helt hade glömt bort (det gäller att glädjas över de små sakerna)

Idag är nog den första dagen sedan jag började jobba på Välkommen som jag känner mig riktigt, riktigt nöjd med min insats. Tidigare har jag behövt så mycket hjälp med mina arbetsuppgifter, jag har känt mig osäker på vilket ansvar jag har gentemot kunderna samtidigt som mycket självklart har varit roligt och utvecklande också.

Men idag hade jag en arbetsuppgift som kanske inte var så tekniskt svår men som jag ändå fann väldigt utmanande. Jag skulle sammanställa en manual till en kund (som vi tyvärr har blivit försenade med vår leverans till) och just eftersom vi legat efter i tidsplaneringen ville jag göra den allra bästa möjliga manualen.

Den skulle vara tydlig och lättanvänd, den fick inte missa några delar, vara specialanpassad efter kundens särskilda system och önskemål, samt dessutom bygga på en manual som jag gjorde för två år sen när jag sommarjobbade. Den förra manualen hör till en äldre version av systemet, så mycket behövde uppdateras och förtydligas. Som sagt, kanske inte en särskilt tekniskt svår uppgift men ändå utmanande då jag visste att den var tvunget att bli klar idag och den måste bli rätt på en gång.

20 välskrivna och stiliga sidor senare känns det som att jag lyckades!

Jag trivs riktigt bra på nya kontoret också. Att ha skrivbordet med datorn i ett burspråk är otroligt mysigt. Det känns som att jag har min egen lilla hörna att krypa in i och kan se ut på den blå himlen (och drömma mig bort till sviten på Plaza kanske?). Det är uppfriskande med solljuset som ljuskälla istället för lysrören. Här under kan ni se min utsikt – den kanske inte direkt visar den vackraste varianten av ”Umeås skyline”, men den släpper in ljus och känslan av att vara utomhus i den friska luften.

Att gå ut och köpa lunch tidigare idag var sannerligen en fröjd också – vilket fantastiskt väder vi har! (fast jag måste erkänna att jag faktiskt frös lite grann idag…). Jag uppskattar att det nya kontoret är ännu lite mer centralt än det förra, att vi faktiskt sitter i princip inne i centrum, istället för alldeles intill. Jag uppskattar pulsen.

Efter en dag fylld med kartongpackande, kartongbärande och kartongurplockande har Välkommen nu installerat sig i sina nya lokaler mitt emot Thulehuset.

Trots att Jimmy är den som främst har agerat muskler under dagen så har jag värk både här och där (och en annalkande nackspärr…) efter att ha kastat datorer åt alla håll och kanter, vilket egentligen innebär att jag burit datorer och monitorer in i bilen, ut ur bilen, in i hissen, in på kontoret – och sedan självfallet flyttat runt dem inne på kontoret för att ställa dem på sin rättmätiga plats. Det känns att det är ett IT-företag som flyttas när man plockar ihop alla sladdar som snörat ihop sig bakom.

Nöjd med nya kontoret är vi i alla fall för tillfället (jag är är särskilt nöjd över att få ha mitt skrivbord inne i ett burspråk och jag tror inte att Leif klagar över det stora utrymmet han numera har att utnyttja), men vi kommer förmodligen att byta lokaler om en månad eller så. Då kommer vi dock bara att byta rum i samma hus och på samma våning, så den flytten blir förhoppningsvis inte lika ansträngande som denna. Och sen får det allt vara slut på flyttande!

Nu är det för övrigt bara internet som saknas på det nya kontoret…

Trots att vi som bekant gjorde en storbeställning på TV-spel för en månad sen så håller vi ständigt ögonen öppna för nya guldklimpar. Hetast på inköpslistan just nu är spelet WET.

Det känns stilistiskt skitigt och rått – och vissa scener känns som tagna ur en scen ur en Tarantinofilm. Tänk Kill Bill! Det faktum att man återställer sin HP genom att dricka whiskey ur en flaska, som man sedan kastar upp i luften och skjuter sönder är nog för att övertala mig…

(det här var ju verkligen det mest passande inlägget att skriva efter föregående klagan över hur tekniken tagit över mitt liv…)

Jag har sedan länge haft mina teorier om att Iphones har en ohälsosam inverkan på människors liv, då dess användare blir fullkomligt beroende av dem – och nu när jag själv har varit en Iphoneägare i några månader kan jag avslöja att dessa teorier stämmer, åtminstone för mig. 

Som Iphoneägare ”måste” jag plötsligt kolla min mail, min Facebook, spela olika spel eller ladda ner appar i tid och otid. När jag tittar på TV kan jag inte enbart titta på TV, utan jag blir rastlös och spelar spel eller surfar på telefonen samtidigt. När jag går på toa blir jag uttråkad (!!) om jag inte tar med mig telefonen och roar mig med diverse spel. När jag ser på film (ofta väldigt bra filmer) måste jag verkligen tvinga mig själv att inte ta fram Iphonen, för att jag ju egentligen vet att den bara kommer att förstöra filmupplevelsen. Alla dessa fenomen har jag accepterat och till viss del försökt motarbeta, för att det på något sätt inte känns hälsosamt.

Jag längtar efter en telefonfri, datorfri och TV-spelsfri helg bara för att se att jag faktiskt kan överleva det utan att dö av uttråkning och rastlöshet. 

Fast, så länge jag har Leif så behöver jag nog inte oroa mig för det – vi har ju spenderat hela nätter med att enbart prata med varandra i flera år och de nätterna har varit de bästa i mitt liv. Kanske är det just det jag längtar efter egentligen. Att bara vara (samtidigt som det är sjukt roligt att spela TV-spel och allt annat förstås!).

Men nu har det gått för långt med mitt Iphonande.

Jag låg i Ektorpsoffan och läste, medan Leif jobbade, och tänkte att jag borde kolla upp flera saker på nätet (hemligheter…). Jag tog fram min lilla Iphone, fastän en bärbar dator låg alldeles bredvid mig, och envisades med att genomföra googlesökningar och försöka tyda de webbplatser jag fann länkar till. Alla hemsidor är ju som bekant inte direkt gjorda för att läsas i en Iphone. Det går ju naturligtvis i och med att telefonen har en så bra webbläsare, men ändå, seriöst? Jag hade en bärbar dator bredvid mig?!

Varför använde jag inte den? Jo, jag tänkte att det skulle vara jobbigt att vänta den enda minut som det tar för datorn att starta upp… Det är inte okej att vara så sjukligt lat. Speciellt inte med tanke på att jag egentligen bara förlorar tid på det i slutändan. Så nu har jag tvingat mig själv att sätta igång bärbara datorn och använda den att surfa på. Jag kanske inte behöver en datorfri och TV-spelsfri helg – det kanske bara är Iphonen jag måste vänja mig av lite grann (men jag älskar den ju så mycket…!).

Det är för övrigt underbart att skriva på ett riktigt tangentbord – mina fingrar dansar fram över bokstäverna!

Den här veckan gör jag och Leif vårt bästa för att balansera massor med jobb, OS-tittande (det är nog jag som lägger mest krut på den delen) och socialiserande.

Tack vare att det går riktigt bra för företaget finns det hur mycket som helst att göra, vilket vi är väldigt tacksamma för – även om det kan kännas en aning övermäktigt emellanåt. Igår körde vi stenhårt på teamwork på kontoret i alla fall – en kund skulle komma klockan fyra, och när de kom behövde allt på deras nya sida vara klart (vilket såg ut att kunna bli svårt att hinna till en början…). Leif satte snabbt mig och Jimmy i arbete: jag fick lägga in texter, göra bilder och andra rent visuella saker till sajten, Jimmy fixade de sista detaljerna i CSS:n medan Leif arbetade med det skräddarsydda systemet som de beställt. Det var svettigt, vill jag lova! Men kvart i fyra kollade vi igenom sajten och andades ut. Vi klarade det! Och Leif är ju en mästare på möten så det gick självklart alldeles utmärkt.

Idag har jag pillat med den nya designen till Välkommens sida – den har behövts göra om länge, men nu har vi bestämt oss för att äntligen ta tag i det. Själva designen är snart klar, men sen måste den ju läggas in på sajten också -plus det allra viktigaste förstås: nya texter måste skrivas för att beskriva och marknadsföra alla nya tjänster som vi har. Det är, kort sagt, mycket nu!

I framtiden kan jag förhoppningsvis vara ännu mer till hjälp, då jag under lediga stunder nu försöker lära mig lite mer om HTML. Eftersom jag är absolut nybörjare på det området, så kommer det dröja innan de kunskaperna gör någon nytta. Men ambitionen finns i alla fall, och det är ju alltid värt något!

Dessutom så hade vi besök av Leifs yngsta syster och hennes små sötnosar till söner i tisdags. Jag blev helt chockad när jag såg hur Lill-Tiger sprang runt som en liten tok, han kunde ju inte ens gå sist jag träffade honom kort innan jul! Och Leo uppskattade sannerligen att spela Tv-spel på vår projektor. Han var riktigt duktig på att köra PGR!

Han har det väl i blodet från sin mamma. Att vara bra på racing, menar jag. Fröken Desiree Stolt kör ju grymt bra i SM-deltävlingarna i skotercross nu. Förstaplatserna radas upp… Synd bara att jag och Leif inte kommer ha möjlighet att se finalen på plats, då den körs ända borta vid Åre (Bruksvallarna).

Snart är det dags för en annan tävling! Anja Pärson ska snart (förhoppningsvis) köra slalom i superkombinationen! Det är hur grymt som helst att hon lyckades ta sig ner för störtloppet idag i överhuvudtaget efter gårdagens krasch – men nu hoppas jag på medalj!

Innan vi tittade igenom alla våra gamla kärleksbrev och lyssnade på låtar som handlar om oss i söndags, så var vi ute på en promenad i solen. Jag gick till och med ner på älvens is… Jag gick inte ut så långt på isen för att jag är något av en fegis – men det var ändå mäktigt. Några skotrar ljöd borta i fjärran och solen sken på den kritvita snön. Det kändes otroligt tyst och lugnt därnere, fastän det bara var några steg från stan. Det var häftigt.

Jag tycker för övrigt att det är fantastiskt med den här långa, kalla vintern vi har! Finns det något vackrare än en vinterdag med strålande sol? Luftens renhet, glitter på marken och värme på kinderna.

Igår var det däremot jobb som gällde, och jag lottade bland annat ut en vinnare av en Postkaka. Mina arbetsuppgifter är otroligt ärofyllda att genomföra!