juli19
Kärlek kan vara så mycket. Den kan visa sig på så många, även oväntade, sätt.
Kärlek kan vara precis som i sagor eller på film, som på det underbara bröllopet vi var på igår mellan Leifs bror Robert och hans vackra Helena. Det var verkligen en enda stor kärleksfest, med en strålande lycklig brudgum och en strålande skönhet till brud. På själva festen var Leif (och jag i bakgrunden) toast master, och trots att vi emellanåt var överväldigade av den ansvarstyngda uppgiften (jag var närmast panikslagen igår morse för att jag var rädd att vi skulle misslyckas på något sätt) så blev vi minst lika överväldigade av hur fantastiskt festen artade sig.
Självklart berodde det allra mest på att det var en lyckans dag, som firades av brudparets nära och kära – men jag vill tro att vi också hade ett finger eller två med i spelet. Både jag och Leif är väldigt tacksamma och stolta över att få vara en så stor del i en så viktig dag i deras liv. Kul var det ju dessutom – allt jobb vi har lagt ned de senaste veckorna på förberedelser var ju nästan lika mycket för vårt eget nöjes skull, som för Robert och Helenas. Och vilket partaj det blev! Bland annat så slogs klackarna i taket till Sean Banan, några riktigt spontana spontantal överraskade till och med oss, och vi hann gå på efterfest där det serverades kött med sås…
Men som jag nämnde i inledningen så kan kärlek vara så mycket. Kärlek kan manifestera sig i ett sagobröllop, men det kan lika gärna (kanske ibland till och med ännu hellre) vara en alldeles vanlig vardagsdag i ett hushåll delat av två personer som älskar varandra. Idag har både jag och Leif varit en aning slitna från gårdagen – dels på grund av att vi hann smaka lite whiskey (…), men främst för att så mycket anspänning inför gårdagen nu har släppt. Vi har inte riktigt vetat vart vi ska göra av oss själva – vi har spelat tv-spel, vi har lagat mat, vi har kollat på House… Men ingenting har egentligen känts som det vi ville göra egentligen. Och vad vi egentligen ville göra hade vi förstås ingen aning om.
Jag blir lätt rastlös under såna här planlösa dagar och gick runt i lägenheten. Av någon anledning så satte jag mig på byrån ute i hallen, varpå Leif kom och gjorde mig sällskap. Jag sa skrattande något i stil med att jag alltid får lust att lägga mig på byråerna eftersom de bildar en lång bänk, och gjorde just det, för skojs skull. Leif tog min hand och vi började prata. Om bröllop, barn, framtid och om allt annat som föll oss in. Plötsligt hade en eller två timmar passerat och vi insåg vad det var vi egentligen velat göra hela dagen. Vi ville ju bara vara med varandra. Inget mer, inget mindre.
Och det är kärlek för mig.
Förresten så fick vi en av de finaste komplimangerna som vi någonsin fått igår, från brudens syster när hon sa att vi verkligen verkar passa perfekt ihop. Hon sa ”Ni måste ju ha roligt precis hela tiden!”. Och så är det ju. Det kändes i hjärtat.